Aloe Vera på Gibsons såriga tass. Tacka mamma för hennes stora växt!
måndag 26 augusti 2013
måndag 19 augusti 2013
Veckans ögonblick (v33)
Kom hem från jobbet i tisdags och var väldigt trött med miljoner tankar och känslor som snurrade. Då föreslog min fina sambo att vi skulle göra upp eld och äta lunch vid vår grillplats. Jag hittade återigen ett nytt favoritställe på vår fantastiska gård <3
onsdag 14 augusti 2013
Jag är sjuk
Nej. Jag är drabbad av en sjukdom? Jag har en (ny) diagnos och jag skall försöka att inte känna att jag ÄR min diagnos. Men det är svårt.
Jag är ju fortfarande jag. Åtminstone tror jag det. Men såklart kommer tankarna om jag är värd nånting, bra nog.. osv. Jag försöker, yes I do, men snart packar jag min necessär och drar till utlandet och plockar apelsiner.
lördag 10 augusti 2013
Nytt år
I morgon är det nyårsafton. Sista dagen på (det första) året. Inga raketer, festmat eller glada miner - men väl sista dagen på ett år jag helst vill glömma och se fram emot ett lättare år att leva. Ett före och ett efter och snart även ett efter-efter.
För ett år sedan
Lördagen den 11 augusti 2012 omkom min storebror Thomas i en jävligt onödig olycka med paramotor. Ja, det vet ni redan. Då hade jag lämnat bakom mig en helt fantastisk sommar och semester - den bästa i sitt slag faktiskt.
Kom tillbaka! Reta mig! Ät godis med mig! Skratta med oss! Kom tillbaka och var den underbara son, bror, sambo och pappa du var!! Och ÄR. Kom, kom, kom, kom tillbaka.. Kom tillbaka?
Vid denna tidpunkt för ett år sedan så hade Thomas redan dött. Han dog omedelbart sägs det. Tobias & jag hade ovetandes just åkt från mina föräldrar, där vi ätit middag. Tidigare under dagen hade vi plockat blåbär, jag hade sprungit en sväng och så gjorde Tobias blåbärsplättar till mig, över öppen eld (några av bilderna nedan). Jag var så ofantligt lycklig - ni kan inte förstå! Jag hade, som sagt, haft en underbar semester med mycket tid & kärlek i Tjärnberg tillsammans med familjen (resterande bilder nedan). Jag återvände till ett jobb jag verkligen tyckte om och såg en framtid och karriär inom (ordförande för Vision). Föga skulle jag ana att ALLT, vid denna tidpunkt för ett år sedan, skulle ställas på sin spets och förändras.
Jag minns denna helg för ett år sedan så tydligt, liksom efterkommande vecka och fram till begravningen 30 augusti. Sedan är det mesta en enda svart röra.
Därför skulle detta år lika gärna kunnat vara en vecka sedan. Om det inte vore för saknaden.
Jag känner inte igen mig själv på bilderna. Är det verkligen jag? Känns som jag var tiotal år yngre och definitivt lättare. Sorg är fruktansvärt tung att bära. TACK ni som burit en del med mig.. det har betytt, och betyder fortfarande, the world to me.
Veckans ögonblick (v32)
Tre tomma lösviktsgodispåsar, åtta tomma Toblerone och en tom Ben & Jerry. På en vecka. Att gå till återvinningsstationen kan ge brutala överraskningar. Nu är det dags för en livsstilsförändring!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)